August Strindberg

Under mitten av 1800-talet skedde en rad förändringar. Många nya uppfinningar 

och den ökande folkmängden gjorde att jordbrukssamhället förvandlades till 

ett industrisamhälle. Lika snabbt förändrades inte den litterära sidan. 

Författarna klarade inte att beskriva det nya samhället med alla dess 

problem. Böckerna var mer högtidligt skrivna. De lämpade sig för "högläsning 

vid kvällslampan" och riktade sig mer till präster och borgare. En Socialist 

hade svårt att känna igen sig i böckerna. En rad förändringar skulle komma, 

som exempel kom den första obligatoriska skolan 1842 men de stora för-

ändringarna skulle komma långt senare. Carl Strindberg var ångbåts-

kommissionär och hade det ganska bra ställt. Han gifte sig med Ulrika Norling, 

som då arbetade som hembiträde. De fick tre barn. Deras tredje son fick heta 

August.

   August var tidigt intresserad av litteratur. I skolan blev han ofta 

kallad för "läsaren" för att han läste så mycket böcker. Han satt nästan 

alltid hemma och läste läxor. Han stod mycket nära sin mor, Ulrika. Han 

tyckte mer om sin mor än någon annan. Sorgligt nog dog Ulrika när August 

bara var 13 år gammal. Han sörjde henne länge och det blev inte bättre av 

att Carl gifte om sig med deras hushållerska. August kom ofta i gräl med henne. 

August började umgås med folk för att kunna vara borta från hemmet så mycket 

som möjligt och slippa styvmodern. Han träffade många nya människor, bla. en 

15 år äldre kvinna. Hon var anhängare av den rosenianska tron på Gud. 

Strindberg följde ofta med henne till möten och så småningom blev han upp-

tagen i församlingen. Både det att han blev "frälst" och konfirmations-

läsningen gjorde honom mycket "syndamedeveten". Det skulle komma att påverka 

hans sätt att skriva senare i livet.

     Efter studierna på gymnasiet, fortsatte Strindberg att studera på 

universitetet i Uppsala, 1867. August skrev sin första bok några år senare. 

Boken fick namnet "Fritänkaren" och gavs ut under ett annat namn Härve Ulf. 

Det sista han säger i boken är att han reser till "landet på andra sidan 

Västerhavet, där frihetens vagga står". Boken var en berättelse av 

Strindbergs egna tankar och konflikter, personerna i boken var personer som 

fanns runt omkring honom. 1872 avbröt han sina studier helt och sökte arbete 

på kungliga biblioteket i Stockholm. När han fick tid över skrev han. Samma 

år, 1872, gav han ut dramat "Mäster Olof", men det blev ingen vidare succé, 

inte än på ett bra tag. Skådespelet handlar om Olaus Petri, som levde under 

Gustav Vasas tid. Olaus gjorde, liksom Strindberg, flera förändringar i 

samhället. Strindberg visste att det var flera förändringar på gång men han 

visste inte hur det skulle visa sig. Hans osäkerhet dyker upp igen i Olaus 

tankar och handlingar. Allteftersom han skrev, blev historien mer och mer 

olik verkligheten. Detta mötte hård kritik. Ingen teater ville spela upp 

dramat, man sa att den "drog ned" de svenska historiska minnena. August tog 

det hårt att hans skådespel inte uppskattades. Han skrev inte på ett tag utan 

irrade runt från arbete till arbete och brottades med svåra bekymmer. Ett 

tag arbetade han som telegrafassistent i Sandhamn. Under denna period när 

han arbetade träffade han många olika personer. Många av dem var offer för 

det system som fanns. August fick se mycket av samhällets baksidor, något 

som han senare fick mycket användning av i sina berättelser. När han hade 

fått tillbaka lite av sitt självförtroende förändrades han. All hans strids-

lust som han använt sig av i sina böcker fanns kvar fast nu var den ännu 

starkare och han började skriva en rad böcker, pjäser och dikter.
                
    1879 skrev han "Röda rummet" som i motsats till Mäster Olof möttes med 

stor entusiasm. Strindberg berättar om det samhälle han mötte då han var ute

och arbetade. Han berättar om hur dåligt allt fungerar men han gör det med 

glädje och humor. Namnet "Röda rummet" kommer från det Röda Rummet på Berns 

i Stockholm där alla rika chefer åt sina middagar. När "Röda rummet" gjorde 

succé fylldes August med arbetsglädje. Han började skriva ett par noveller, 

dikter och uppsatser. Varje dag innan han gick till sitt arbete på kungliga 

biblioteket skrev han några timmar. Bland annat skrev han "Svenska öden och 

äventyr" som är en samling historier och dikter. Som alla hans tidigare verk 

skildrade den August egna åsikter och funderingar. Det blev början på en ny 

period inom svensk litteraturhistoria.

   1877 gifte sig August med den teaterintresserade finländskan Siri von 

Essen. Strindberg hjälpte med all sin kraft Siri att bli en skådespelerska. 

Han skrev hela pjäser helt och hållet bara för Siris karriär. Han skrev t ex 

komedin Gillets hemlighet, 1880. Tyvärr var hon ingen vidare begåvning och 

hon lärde sig aldrig att spela teater. Ingen uppskattade henne på scenen. 

Dessa motgångar gjorde August osäker på sig själv och fick honom att van-

trivas i sitt hemland. 1882 bestämmer sig August för att lämna landet för 

att söka lyckan ute i Europa. I ett brev till sin gamle lärare i Uppsala 

skriver han "när jag slutat min kulturhistoria, vilket kommer att avslöja 

hela Svenska Nationen, går jag i landsflykt till Geneve eller Paris och blir 

författare på allvar!". "Det nya riket" kom ut under hösten samma år. 

Strindberg anklagar personer och institutioner i detta samhälle. Med hjälp 

av tidningsartiklar, många som han själv hade skrivit, beskrev han för-

ändringarna som ledde till ett helt nytt samhälle. "Det nya riket" fick 

mycket uppmärksamhet eftersom den så öppet smutskastade personer. Detta 

ledde inte till någon rättegång. Dåtidens människor tog inte lika hårt på 

kritik av personligheter som t ex kritik mot religioner. Månaderna innan han 

gav sig iväg från sitt fosterland, skrev han "Dikter". Hans starka känslo-

stämmningar inför uppbrottet med sitt hemland visar sig tydligt i dikterna. 

Strindberg emigrerade till Frankrike för att sedan flytta till Schweiz. I 

utlandet uppmärksammas han mycket. Hans mästerverk "Röda rummet" översätts 

till franska, italienska, danska och tyska och kanske engelska men jag är 

inte säker. Ganska snart blir Strindberg populär även i utlandet. Han fick 

vara med i allt fler och fler intervjuer och artiklar. August var också med 

i en debatt om kvinnors egentliga plats i samhället. Strindberg ansåg att 

man skulle sträva efter att få en harmoni mellan människorna och naturen på 

jorden. För Strindberg var kvinnans förvärvsarbete utanför hemmet ett steg 

mot det onaturliga moderna samhället. Det ledde till stor uppståndelse trots 

att Strindberg inte ville verka kvinnofientlig. Trots att det blev stor upp-

märksamhet kring Augusts uttalanden, planerade han att utveckla grundidén 

till en bok. När det blivit relativt lungt i Schweiz blev idén verklighet. 

"Giftas" fick boken heta. I ett kapitel skriver han om nattvarden. Det 

tycker prästerna inte om så August tvingas åka till sitt hemland för att 

befria förläggaren från allt ansvar. Väl hemma friar juryn honom från an-

klagelserna och Strindberg blir hyllad av släkt och vänner. Segern blev inte 

så långvarig för nu kom de konservativa krafterna på allvar i rörelse. 

August förlorar helt sitt goda rykte i Sverige och tvingas flytta. Han 

skulle aldrig mer kunna återvända som författare till sitt hemland. Trots 

att han friades från anklagelserna blev August sårad. Hans sätt att skriva 

ändrades helt. Först nu blir också förhållandet med hustrun allvarligt 

skadat. 

    Något efter "Giftas"-åtalet ger Strindberg ut en ny bok, "Giftas II". 

Ett tag efter "Giftas II" flyttade han fram och tillbaka från Schweiz till 

Frankrike. Hans förföljelsemani och misstänksamhet började försvåra livet 

för honom själv och för hans omgivning. Under denna tid gav han upp den 

sista tron han hade kvar på Gud vilket